fredag hela veckan!: Klen? Jag!?

Cirkus en vecka har gått sedan senaste rapporteringen. Förra tisdagen blev en vilodag, och det råkade visst onsdagen också bli. Vill gärna skylla på dom <-20 graderna som rådde på berget, men det kan mycket väl även ha nått med "Twos'day" att göra. Blev nämligen ytterliggare ett besök på Regent på tisdagskvällen, och varje tisdag kostar ölen bara två dollar. Inte så stora, men större än man tror. Och med så billig öl resulterar det lätt i ölbrickor (10 bärs för 135 spänn) istället för shotsbrickor. Ganska lugn kväll men det kändes ändå dagen efter.

Torsdag och fredag blev två normala dagar på berget, inte så mycket nysnö men helt ok åkning ändå. På fredagskvällen började så årets andra dump. Kom väl ca 25 cm över natten, och det slutade inte förrän sent på lördag eftermiddag. Helt enkelt en av de bästa skiddagarna, nej låt mig ändra, dagarna i mitt liv. Det var dock inte bara jag som hade noterat att det snöat under natten, halva Revelstoke var nog uppe vid berget lagom tills liften skulle öppna. Vi kom dit strax före 8 på morgonen, liften öppnar 8.30, och vi hamnade ändå en bra bit ut på parkeringen dit liftkön redan hade sträckt sig. Men den slutade inte där, när klockan slog halv 9 slingrade sig kön precis ut till infarten av parkeringen. Och parkeringen är STOOOR. Säkert inte mer än 4-5 personer i snitt i bredd, men ändå. En jävla massa folk helt enkelt. Lite av nackdelen med att det snöar på en helg.

Men i alla fall, upp på berget kom vi. Första åket råkade jag tappa bort mina Kiwis som jag skulle åka med, dom var lite för snabba ner i skogen, vilket gjorde att jag hamnade lite fel och åket blev väl så där. Upp igen, ensam nu, men vad gör väl det; "no friends on a powder day". Blev ett toppenåk med ett par sköna "faceshots", precis vad man kommit till Kanada för att få uppleva. Lite jobbigt bara när man helt plötsligt inte ser något. Väl vid liften hittade jag mina Kiwisar igen, och nu blev det bara bättre och bättre. Först hade jag mitt livs bästa svängar (det har man i och för sig varje gång man upplever riktigt bra puder, men va faan), och sedan kanske det bästa skogsåket i mitt liv (på riktigt). Så fantastisk och samtidigt märklig känsla att hålla hög fart i ganska tät skog. Kom på ett ställe in i ett lite brantare parti med hyfsat hög fart, och tänkte direkt att "faan, det här kommer gå åt skogen" (hehe... hehe). Men snön är så djup och fluffig att man bara kan luta sig lite bakåt, så bromsas man upp atomagiskt, och kan sen studsa glatt ner över stock och sten. Helt fantastiskt. Enda problemet denna dag var att bena helt enkelt inte orkade med, var tvungen att pausa mitt i skogen flera gånger för att kunna njuta ordentligt av åken. Dagen avslutades som sig bör med ett par öl nere i dalen, tillsammans med massa andra lyriska svenskar.

Dagen efter blev dock inte riktigt lika bra. Kände mig så klart lite stel när jag klev upp, men inget som inte borde gå och åka bort tänkte jag. Så, upp i backen med första bussen igen. Inte direkt nån mer nysnö att prata om, men toppen av berget var stängt hela lördagen så hoppades på att få bland de första svängarna på de fortfarande orörda fälten. Var bland de första upp till toppen av Stoke-liften, men toppen av berget var fortfarande stängt, antagligen på grund av att de sprängde för att göra området säkrare. Fick besked av en bergspatrullsnubbe att de skulle öppna ca halv 11, så vi körde ett par sporadiska åk i närheten, för att inte missa när dom "kapar" repet. Och nu börjar det gå sämre. Börjar så smått efter ett par smådropp och lite skråande över pucklar känna smärta i ländryggen, och det blir bara värre och värre. Hinner med ett åk i Greelybowl när dom öppnat toppen, fick bland de första spåren ned för en fin brant, men sen sa det stopp. Bara att åka hem, redan före lunch. Tråkigt. Som tur är råkar dock Tina (som jag bor hos) arbeta som massage-terapeut. Hon gjorde en snabb liten koll och kom fram till att det antagligen är överansträngda ledband/muskler på utsidan av låren som spökar. Inget allvarligt, helt enkelt kört lite för hårt under lördagen, samt kanske ett par plattlandningar för mycket också. För klen helt enkelt. Fick några tips på (minst sagt konstiga) rehab-övningar att göra. Bland annat att ligga på sidan på en liten cylinder av frigolit och typ rulla fram och tillbaka över hela låret, samt att sitta på en tennisboll och rulla runt mot golvet med en skinka i taget. Supersexigt. Konstiga övningar, men den förstnämnda gjorde väldigt ont på de påverkade ställena, så dom fungerar nog.

Känns fortfarande idag måndag i ryggen, men är lite bättre i alla fall. Känns ingenting om jag ligger ned. Blev således en dag till hemma. Trist, men då får man i alla fall lite tid till att göra saker man kanske inte alltid orkar efter en skiddag. Typ sköta lite jobbekonomi från norgetiden (vuxenpoäng) och blogga. Och äta chips, vilket jag gjort allt för mycket. Men va faan, det är ju "fredag".

Hoppas du orkade läsa ända hit. Allt för denna gång. Snart spenderat tre veckor här i Kanada, och har redan fått uppleva ett par riktigt bra dagar på berget. Bara drygt 100 dagar kvar. Livet är hårt. Över och ut.