Mer snö och Montanaskogen!

Så. Snöade ytterligare någon decimeter natten till söndagen, samt att dom öppnade upp den översta delen av berget som var "stängt" under lördagen, vilket resulterade i ännu en trevlig dag på jorden. Stack upp tidigt och körde två vändor i North Bowl, från toppen av Stoke till botten av Ripper (karta). Lyckades hitta mina vänner från dagen innan efter andra åket, som jag bestämt träff med men som tyvärr inte kom med bussen (ett litet stort problem här, återkommer till det). Vi fortsatte att köra i stort sätt samma sväng, men Greely Bowl istället. Blev tre varv med lite lunch efter första (ett varv tar ca 50 minuter). Dagen avslutades på andra sidan berget med South Bowl. Blev kanske inte så mycket ospårad åkning som man kan önska men det är så mycket snö så det inte gör något att korsa ett par tracks på vägen ner. Bara gapa och köra så är man mätt när man kommer ner till botten. Terrängen är fantastiskt, känns som en perfekt blandning av Alperna och våra svenska fjäll; öppna fält mixat med gles skogsåkning samt massa stenar och småklippor att hoppa på.

Måndagen började på samma sätt som söndagen, nästan. Upp själv först, frukost på berget och sen en sväng runt North Bowl medans jag väntade in Joakim och hans nya roomies. Kallt och blåsigt som faan, lite för uppkört nu, snön var så kall och sträv att man knappt gled framåt trots lutning (ett ganska jobbigt problem när man ska skråa tillbaka till liften) och sist men inte minst kände jag mig rejält sliten i bena. Dagen började inte alls bra med andra ord. Kände mig nästan redo att åka hem igen, men bestämde mig ändå för att vänta in Joakim, Erik och Jonte, och se vad dom hade för planer. Planen blev en kortare tur på hudar till Montana Bowl, där grabbarna två dagar innan hade fått varsit fantastiskt åk. Efter att turat förbi övre delen av South Bowl försvann turspåren framför oss, vilket är ett gott tecken då man med stor sannolikhet får lägga de första spåren för dagen. Lite jobbigt för Joakim som gick först och fick spåra, men för oss andra var det bara trevligt. Blev en kall tur upp till toppen, men väl på plats och med blicken på snöhavet vi snart skulle få bada i, så var den dåliga morgonen och planer på att åka hem som bortblåsta. Åket var kanske lite kort och flackt, men alla fyra skuttade glatt ner i varsin skogsränna, med klassiska glädjerop och "fist bumps" (länk) nere i botten. Säkert en halvmeter djupt på sina bästa ställen, och framför allt helt orört. Another third day in paradise.

Det mesta är som sagt toppen just nu, men tänkte ändå nämna några få saker som är lite sämre i Revelstoke. För det första: Ski(d/t)bussen. Kostar två dollar per resa, vilket kanske inte är så mycket men på en säsong blir det ganska mycket tillägg på liftkortet (om man väljer att se det så, vilket jag gör). Bussen är även inte den bästa för att transportera skidåkare (modell länstrafik snarare än stadstrafik). Finns fack för skidorna på utsidan, men dagens feta lagg passar oftast inte i dom vilket gör att mer än hälften av alla resenärer måste ta med skidorna in bussen. Allt detta kan man ju leva med, men det värsta är att på vissa mer populära bussturer (tidiga bussar på puderdagar) finns det helt enkelt inte plats för alla som vill med längs vägen, trots att 10-15 pers får stå upp i mittgången. Jag bor på "fel" sida av stan, så jag får alltid plats men värre för dom som bor närmare berget. Som tur är finns det gott om snälla människor i den här staden som man kan lifta med.

För det andra, så är det lite för stora avstånd i Revelstoke. Tar ca 30 minuter att gå in till city om man vill handla mat m m. Får passa på att åka med när Tina (husägare) eller Goose (en av kiwisarna) ska in med bilen, men det går ju inte alltid ihop med min planering. Dom flesta svenskar jag lärt känna här bor dessutom 20-30 minuter ännu längre bort, på andra sidan. Detta blir ju lite trist, lämnar inte så rum för spontanhäng och så vidare. Finns även stadsbussar men dom åker kors och tvärs genom stan, så det går knappt snabbare än att gå. Att handla mat och ta sig till backen är inget större problem, tar bara lite tid, det som är tråkigt är som sagt att man inte kan glida över till några vänner för att kolla film eller snacka skit. Var lite enklare i Verbier när alla i stort sätt bodde i samma lägenhetshus.

Idag blev det en planerad vilodag för att få tillbaka lite kraft i låren, vilket känns som ett bra val. När jag vaknade upp och tittade ut så var Kalle Kuling på besök i stan, och tippar på att det blåser ännu mer uppe på berget. Blev en långfrukost framför tvn istället, och snart ett besök på byn för att fixa mobil mm. Kanske... ser kallt ut där ute. Under och in, över och ut.

Dimma på botten, bluebird på toppen.

Det snöar, fredagkväll. Somnade gott vill jag lova.

Och vaknade upp till detta. 

Att bada i snö.

Öl efter årets första puderdag. Med ett trevligt gäng från Lule.

Mer snö.

Montanaskogen väntar.

En stelfrusen Jonte på väg att avnjuta en stelfrusen Snickers.

Här kan man åka.

Joakim in action. 

I Revelstoke åker man helt enkelt inte ända ner till botten av berget.

Hittills har sex personer spenderat natten på berget. Ofrivilligt alltså.

Som sagt.