fredag hela veckan!: mars 2012

måndag 19 mars 2012

Vår på g.

Var ett tag sedan sist nu, så dags att skiva ett par rader. Har dock inte hänt så extremt mycket nytt eller spännande. Även om det är över en månad kvar på min vistelse här i Revelstoke och Kanada, så börjar det kännas som att säsongen är på väg att ta slut av olika anledningar. För det första så stänger berget den 8 april, for good. Enligt rykte så brukar dom ha öppet en eller två helger till efter det att dom officiellt stänger, men tydligen inte i år. Trots att det finns gott om snö och att folk har klagat på beslutet. Jävligt trist tycker jag, hade sett fram emot att få några dagar där man vart i stort sett ensam på berget. För det andra börjar folk sakta men säkert försvinna härifrån. En del har nyss åkt och andra försvinner var och varannan dag fram över. Tråkigt även detta, men men. "All good things come to an end". Till sist börjar solen och våren även hitta till byn, snön smälter och det blir längre dagar. Grillparty-säsongen är här, inte så illa det heller.

Så, vad har jag sysslat med den senaste tiden. Lirade lite hockey en kväll för ett tag sedan i den lokala ishallen. Spontant uppstyrt av svenskgänget här och det dök säkert upp över 20 personer, med bra blandning på kön och hockeyskills. Var jävligt kul, även om man inte riktigt hängde med i svängarna. Länge sen jag åkte på en "riktig" is. Vad mer... spelade lite kanadensisk bowling nyss också. Som vanlig bowling, fast med mindre klot utan hål, samt bara 5 käglor som man fick olika poäng för att få ned. Kul, men jag sög. Inkasserade två näst sist platser. Ett par dagar på berget av blandad kvalitet har man hunnit med, en och annan fest samt lite mera dart. Ett allmänt ganska lugnt tempo helt enkelt. Sliter med skavsåret, så har varit nere från berget ett par dagar nu. Det började se ganska nasty ut (liknade mina infekterade sår från Bali), så jag var lite rädd för nya infektioner. Men det ser bättre ut nu, så jag tror det är lugnt.

Har även påbörjat den tråkiga delen av att söka sommarjobb. Mindre kul men nödvändigt, annars är jag bankrutt i mitten av juli. En sak som gör sista tiden här lite roligare är att jag planerat in lite mer skidåkning på Lofoten och i Riksgränsen när jag kommer hem. I kombination med att besöka mr Karhu i Skellefteå. Känns helt enkelt lite lättare att sätta sig på planet med vetskapen om att man har en vecka kvar av åkning, förhoppningsvis med herr Widen dessutom. Om han nu har lite tid över. Tror det blir en bra vår. På återläsning.

The game is on!

Halvproffset Wille står och betraktar kaoset på isen.

Bowling och öl i fin symbios.

Rabinhood #1 och #2 på St. Patricks day.

Hysterisk kul när det väl begav sig. Erik joinade fint och demonstrerade hur man skjuter pilbåge från hästrygg.

fredag 9 mars 2012

Glada dagar.

Som jag nämnde senast så missade jag lördagen på grund av skavsår på hälen. Så här i efterhand kanske jag skulle försökt stå ut med smärtan, för lite senare på eftermiddagen fullkomligt haglade det in uppdateringar på fb om bästa dagen på säsongen. Verkar inte ha varit nån mega-hysteri på berget heller. Suck. Men vad gör man, lätt att vara efterklok. Plus att jag kanske hade förvärrat såret till den grad att jag blivit borta en längre tid igen. Inget jag såg fram emot.

Den här veckan har jag i alla fall lyckats göra några bra beslut för en gångs skull. Började således måndagen med att stanna hemma hela dagen, trots att jag planerat att dra mig upp tidigt. Regnade i dalen och kändes allmänt trist, samt att jag var extremt trött efter att kollat vasaloppet föregående natt. Det som gjorde detta till ett bra beslut var att dom aldrig öppnade upp Greely Bowl under dagen, ett område som varit stängt ända sedan fredagens gigantiska snöfall, och således fortfarande fyllt med fin snö. Drog mig istället till backen tidigt i tisdags. Lite bättre väder samt framför allt kallare. Och volá, lagom till mitt andra åk upp för Stokeliften var promenaden upp till Greely öppen. Hade även nu fått sällskap med en Jonathan som också befann sig ensam på berget. Så, bara att knata bort tillsammans med 50 andra ivriga skidåkare. Nu är frågan bara vart man ska dra första åket? Direkt ner där det ofta blir uppkört snabbt eller skråa bort till nästa brant? Vi beslöt oss för att skråa bort. Halvvägs in på traversen ramlar dock brädåkaren framför mig (tittade bakåt den sopan! Fick bita ihop ordentligt för att inte svära åt honom) och "fäller" mig med en härlig glidtackling typ. Så jag tumlar ner 5-6 meter, och det är inte direkt läge att kravla sig upp igen. Så, bara bita i det sura äpplet och åka ner istället. Tur i oturen, åket blev grymt och bästa för dagen. Ospårat och bra snö hela vägen ner i botten. Dagen fortsatte med många bra åk, om än lite kortare kanske. Samt mina två högsta dropp i karriären, med blandad kvalité på landningarna. Kul att åka med Jonathan också, går undan både utför och uppför med den killen, och alltid med historiens största smil. Toppade dagen med lite fest.

Onsdag blev åter igen vilodag, till stor del på grund av bakisness. Blev korvgrillning (årets första) och kortspel istället, inte så dumt det heller. Igår blev det ännu en tur till Rogers Pass för heldagstur. Gjorde samma som förra gången, för att få åka det vi missade då på grund av dålig sikt. Mycket bättre väder denna gång men tyvärr lite sämre snö. Kan meddela att "kammen" vi trodde att vi gick på (och oroade oss för klipppartier på andra sidan) förra gången bara var ett litet överhäng med ett fint öppet vitt fält under. Inga stup där således. Vi lyckades också med bedriften att försöka "gena" på vägen upp, vilket slutade med en återvändsgränd vilket gjorde att vi fick ta av oss skidor och hika upp en bit i brant djupsnö. Förlorade väl 40 minuter på detta samt en väldig massa ork. Men men. Har man lärt sig den läxan i alla fall. Upp kom vi till slut, om än något senare en förra gången. Bra dag om man kan uppskatta helheten. Och det kan jag. Över och ut.

Utsikt från South Bowl, tisdag eftermiddag.

Jonathan redo för dagens sis.... redo för ett åk ned till dalen.

Jonathan på väg utför dagens första dropp. Tyvärr fotat med den sämre av mina två mobilkameror. Gillar dock formen på granarna.

Sittapåtrappanhäng i vårsol.

Grillmäster.

Emil äter ananas. Inga konstigheter.

Robert redo för långpromenad.

Caroline lika så.

Snabbast för dagen.

En satans massa laviner hade lämnat spår efter sig. Man förstår varför man väntar ett par dagar med att åka hit.

Misslyckat foto. Eller en annan planet. Jag föredrar det senare.

Långt bort kan man skymta vägen där vi startade.

Sista biten upp. Hade en dålig period och hamnade på efterkälken (i linkan?). Bra bild, synd att Petter är mitt i en svängmanöver dock.

Målet uppnått.

Belöningen!

lördag 3 mars 2012

Happy Shotsday samt Rogers Pass.

I onsdags började vi firandet av skottdagen med en misslyckad biltur upp till Revelstoke-dammen. Hade tänkt att leka lite turist och spana in denna jätteanläggning. Dock var det stängt, väldigt stängt. Personen som tipsade oss glömde visst nämna att dom bara har öppet på sommarhalvåret. Gick inte ens ta sig in då infarten var totalt igenplogad. Men men, reign check på den i april! Dagen fortsatte med fika på Tim Hortons, se andra halvlek av Sverige-Kroatien vilket såg väldigt lovande ut måste jag säga, lite pizza till lunch, öl och kortspel, chicken wings på Regent till middag samt slutligen ett par omgångar dart på Traverse. Nyttig och bra dag måste jag säga, men det händer ju trots allt bara vart 4:e år så vad gör man inte.

I torsdags tog jag ytterliggare en tur på hudar bort mot Montana Bowl, själv. Tänkte att jag skulle testa att gå på lite för att få lite träning samt se hur det ligger till med formen. När jag väl kom till toppen blev jag också sugen på att åka ner en bit för att sedan fortsätta upp på nästa topp (kulle) då detta fält låg orört efter lite nysnö och vind. Dock var jag lite osäker på att göra detta själv, men fick syn på två andra dudes som var i färd med att gå upp så jag hakade på dom. Dom hade en kamerasnubbe som väntade nedanför och tänkte försöka få ett par bra bilder på det orörda fältet. När vi började gå var vädret fortfarande ok med solen som tittade fram titt som tätt, men ca 30 min senare när vi var uppe på toppen var dimman på plats. Väntade ett tag men det blev inte direkt bättre, så fotograferingen blev inställd och istället för att ösa på ner i hyfsad snö fick man "mesåka" ner. Lite synd. Bra träning i alla fall.

Igår fredag var det så dags för något jag sett fram emot sedan jag kom hit, nämligen att åka till Rogers Pass och köra en heldag på hudar. Rogers Pass är ett stort bergmassiv tillika naturreservat som ligger ca en timmes bilfärd från Revelstoke, med näst intill oändliga möjligheter för dagsturer. Vädret var inte direkt strålande, men det hade ändå snöat lite granna och jag var rätt peppad på att bara komma iväg på lite äventyr. Jag och fem andra grabbar (som äger en bil) åkte så iväg ca 07.15 från Revelstoke, och efter ett kortare stopp på reservat-centret för att få lite info om lavinfara samt betala parkeringavgift var vi så klara med hudar på ca 08.50. Turen gick från motorvägen upp genom en dalgång, och första biten var i stort sätt flack vilket gör att man får gå ganska mycket utan att vinna några höjdmeter. Ganska skönt att börja så dock, så man inte går in i väggen a la Brink direkt. Efter en dryg timme började så stigningen upp mot vår topp, här började jag dessvärre få skavsår på insidan av hälen. Inte kul. Blev ett stopp för att sätta på lite plåster för att åtminstone inte göra saken värre. Fick således också användning för det första-hjälpen-kit jag har i ryggan. Trodde jag knappt skulle hända. Inte det roligaste att ta av sig pjäxa och strumpor mitt ute i vildmarken, med det gick och med hjälp av fyra små plåster kändes det faktiskt lite bättre. Så turen fortsatte uppåt. Väldigt fint att gå trots att solen lyste med sin frånvaro. Lagom kallt, lite lätt snöfall, fin natur och inte en annan själ så långt ögat når. Efter totalt tre timmars promenad och x antal bestigna höjdmeter var alla (utom Petter möjligtvis) ganska trötta så det blev en lunchpaus. Smakade jävligt bra med mackor och kaffe kan jag lova. 30 minuter senare och lite piggare i kroppen fortsatte jag och Petter uppåt, medan resten av gänget nöjde sig med turandet för dagen och skidade nedåt istället. Vi knata på i ytterliggare 1,5 timmar för att försöka nå toppen. Dock gick vi de sista 45 minuterna i totalt flatljus, såg inte mer än några meter fram. Kastade snöbollar framåt varannan minut för att se till att vi inte kom för nära kanten på kammen som vi (eventuellt) gick på. Spännande. Lite oklart hur nära det tänka slutmålet vi kom, eller om vi passerat det, men beslutade oss till slut för att vända så sikten inte verkade bli bättre. Lite synd då detta tydligen skulle vara en plats med grym utsikt. På grund av att vi inte såg nått och inte heller var helt säkra på hur fältet vi tänkt åka såg ut, tog vi inga risker och åkte sålunda ner de första 100 höjdmetrarna i vårt eget spår. När vi väl fick syn på några träd körde vi dock på rakt ner i fallinjen. Grymt bra! Mycket bättre snö än vad jag hoppats på för dagen. Blev ett par fina svängar ner, även om snön blev sämre och sämre ju längre ned vi kom. Hela turen slutade på ca fem timmar och 45 minuter. Ett bra dagsverke, lätt värt att göra om med lite bättre sikt. Helt slut när jag kom hem så firade dagens bedrift med att beställa pizza.

Nu är det lördag och snön fullkomligt vräker ned utanför fönstret, och har gjort så sedan igår eftermiddag. Försökte plåstra om och tejpa foten i morse på grund av skavsåret, men när jag stoppade ner foten i pjäxan gjorde det ont som faan. Så här sitter jag istället framför datorn och intalar mig att det är kaos på berget, det är ju trots allt lördag i vanlig ordning när det snöar på denna plats. Skönt att få nått nytt att skylla på när det äntligen känns hyfsat bra i ryggen. Eller. Förhoppningsvis har det läkt lite tills imorn så kanske det fungerar bättre. Dock är det ju vasaloppet ikväll kl 23 lokal tid så kanske inte flyger upp med tuppen imorn.

Har hört att det är tenta-P där hemma. Hoppas ni har kul. Mohahahahaha.....