fredag hela veckan!: Happy Shotsday samt Rogers Pass.

I onsdags började vi firandet av skottdagen med en misslyckad biltur upp till Revelstoke-dammen. Hade tänkt att leka lite turist och spana in denna jätteanläggning. Dock var det stängt, väldigt stängt. Personen som tipsade oss glömde visst nämna att dom bara har öppet på sommarhalvåret. Gick inte ens ta sig in då infarten var totalt igenplogad. Men men, reign check på den i april! Dagen fortsatte med fika på Tim Hortons, se andra halvlek av Sverige-Kroatien vilket såg väldigt lovande ut måste jag säga, lite pizza till lunch, öl och kortspel, chicken wings på Regent till middag samt slutligen ett par omgångar dart på Traverse. Nyttig och bra dag måste jag säga, men det händer ju trots allt bara vart 4:e år så vad gör man inte.

I torsdags tog jag ytterliggare en tur på hudar bort mot Montana Bowl, själv. Tänkte att jag skulle testa att gå på lite för att få lite träning samt se hur det ligger till med formen. När jag väl kom till toppen blev jag också sugen på att åka ner en bit för att sedan fortsätta upp på nästa topp (kulle) då detta fält låg orört efter lite nysnö och vind. Dock var jag lite osäker på att göra detta själv, men fick syn på två andra dudes som var i färd med att gå upp så jag hakade på dom. Dom hade en kamerasnubbe som väntade nedanför och tänkte försöka få ett par bra bilder på det orörda fältet. När vi började gå var vädret fortfarande ok med solen som tittade fram titt som tätt, men ca 30 min senare när vi var uppe på toppen var dimman på plats. Väntade ett tag men det blev inte direkt bättre, så fotograferingen blev inställd och istället för att ösa på ner i hyfsad snö fick man "mesåka" ner. Lite synd. Bra träning i alla fall.

Igår fredag var det så dags för något jag sett fram emot sedan jag kom hit, nämligen att åka till Rogers Pass och köra en heldag på hudar. Rogers Pass är ett stort bergmassiv tillika naturreservat som ligger ca en timmes bilfärd från Revelstoke, med näst intill oändliga möjligheter för dagsturer. Vädret var inte direkt strålande, men det hade ändå snöat lite granna och jag var rätt peppad på att bara komma iväg på lite äventyr. Jag och fem andra grabbar (som äger en bil) åkte så iväg ca 07.15 från Revelstoke, och efter ett kortare stopp på reservat-centret för att få lite info om lavinfara samt betala parkeringavgift var vi så klara med hudar på ca 08.50. Turen gick från motorvägen upp genom en dalgång, och första biten var i stort sätt flack vilket gör att man får gå ganska mycket utan att vinna några höjdmeter. Ganska skönt att börja så dock, så man inte går in i väggen a la Brink direkt. Efter en dryg timme började så stigningen upp mot vår topp, här började jag dessvärre få skavsår på insidan av hälen. Inte kul. Blev ett stopp för att sätta på lite plåster för att åtminstone inte göra saken värre. Fick således också användning för det första-hjälpen-kit jag har i ryggan. Trodde jag knappt skulle hända. Inte det roligaste att ta av sig pjäxa och strumpor mitt ute i vildmarken, med det gick och med hjälp av fyra små plåster kändes det faktiskt lite bättre. Så turen fortsatte uppåt. Väldigt fint att gå trots att solen lyste med sin frånvaro. Lagom kallt, lite lätt snöfall, fin natur och inte en annan själ så långt ögat når. Efter totalt tre timmars promenad och x antal bestigna höjdmeter var alla (utom Petter möjligtvis) ganska trötta så det blev en lunchpaus. Smakade jävligt bra med mackor och kaffe kan jag lova. 30 minuter senare och lite piggare i kroppen fortsatte jag och Petter uppåt, medan resten av gänget nöjde sig med turandet för dagen och skidade nedåt istället. Vi knata på i ytterliggare 1,5 timmar för att försöka nå toppen. Dock gick vi de sista 45 minuterna i totalt flatljus, såg inte mer än några meter fram. Kastade snöbollar framåt varannan minut för att se till att vi inte kom för nära kanten på kammen som vi (eventuellt) gick på. Spännande. Lite oklart hur nära det tänka slutmålet vi kom, eller om vi passerat det, men beslutade oss till slut för att vända så sikten inte verkade bli bättre. Lite synd då detta tydligen skulle vara en plats med grym utsikt. På grund av att vi inte såg nått och inte heller var helt säkra på hur fältet vi tänkt åka såg ut, tog vi inga risker och åkte sålunda ner de första 100 höjdmetrarna i vårt eget spår. När vi väl fick syn på några träd körde vi dock på rakt ner i fallinjen. Grymt bra! Mycket bättre snö än vad jag hoppats på för dagen. Blev ett par fina svängar ner, även om snön blev sämre och sämre ju längre ned vi kom. Hela turen slutade på ca fem timmar och 45 minuter. Ett bra dagsverke, lätt värt att göra om med lite bättre sikt. Helt slut när jag kom hem så firade dagens bedrift med att beställa pizza.

Nu är det lördag och snön fullkomligt vräker ned utanför fönstret, och har gjort så sedan igår eftermiddag. Försökte plåstra om och tejpa foten i morse på grund av skavsåret, men när jag stoppade ner foten i pjäxan gjorde det ont som faan. Så här sitter jag istället framför datorn och intalar mig att det är kaos på berget, det är ju trots allt lördag i vanlig ordning när det snöar på denna plats. Skönt att få nått nytt att skylla på när det äntligen känns hyfsat bra i ryggen. Eller. Förhoppningsvis har det läkt lite tills imorn så kanske det fungerar bättre. Dock är det ju vasaloppet ikväll kl 23 lokal tid så kanske inte flyger upp med tuppen imorn.

Har hört att det är tenta-P där hemma. Hoppas ni har kul. Mohahahahaha.....