fredag 9 mars 2012

Glada dagar.

Som jag nämnde senast så missade jag lördagen på grund av skavsår på hälen. Så här i efterhand kanske jag skulle försökt stå ut med smärtan, för lite senare på eftermiddagen fullkomligt haglade det in uppdateringar på fb om bästa dagen på säsongen. Verkar inte ha varit nån mega-hysteri på berget heller. Suck. Men vad gör man, lätt att vara efterklok. Plus att jag kanske hade förvärrat såret till den grad att jag blivit borta en längre tid igen. Inget jag såg fram emot.

Den här veckan har jag i alla fall lyckats göra några bra beslut för en gångs skull. Började således måndagen med att stanna hemma hela dagen, trots att jag planerat att dra mig upp tidigt. Regnade i dalen och kändes allmänt trist, samt att jag var extremt trött efter att kollat vasaloppet föregående natt. Det som gjorde detta till ett bra beslut var att dom aldrig öppnade upp Greely Bowl under dagen, ett område som varit stängt ända sedan fredagens gigantiska snöfall, och således fortfarande fyllt med fin snö. Drog mig istället till backen tidigt i tisdags. Lite bättre väder samt framför allt kallare. Och volá, lagom till mitt andra åk upp för Stokeliften var promenaden upp till Greely öppen. Hade även nu fått sällskap med en Jonathan som också befann sig ensam på berget.  Så, bara att knata bort tillsammans med 50 andra ivriga skidåkare. Nu är frågan bara vart man ska dra första åket? Direkt ner där det ofta blir uppkört snabbt eller skråa bort till nästa brant? Vi beslöt oss för att skråa bort. Halvvägs in på traversen ramlar dock brädåkaren framför mig (tittade bakåt den sopan! Fick bita ihop ordentligt för att inte svära åt honom) och "fäller" mig med en härlig glidtackling typ. Så jag tumlar ner 5-6 meter, och det är inte direkt läge att kravla sig upp igen. Så, bara bita i det sura äpplet och åka ner istället. Tur i oturen, åket blev grymt och bästa för dagen. Ospårat och bra snö hela vägen ner i botten. Dagen fortsatte med många bra åk, om än lite kortare kanske. Samt mina två högsta dropp i karriären, med blandad kvalité på landningarna. Kul att åka med Jonathan också, går undan både utför och uppför med den killen, och alltid med historiens största smil. Toppade dagen med lite fest.

Onsdag blev åter igen vilodag, till stor del på grund av bakisness. Blev korvgrillning (årets första) och kortspel istället, inte så dumt det heller. Igår blev det ännu en tur till Rogers Pass för heldagstur. Gjorde samma som förra gången, för att få åka det vi missade då på grund av dålig sikt. Mycket bättre väder denna gång men tyvärr lite sämre snö. Kan meddela att "kammen" vi trodde att vi gick på (och oroade oss för klipppartier på andra sidan) förra gången bara var ett litet överhäng med ett fint öppet vitt fält under. Inga stup där således. Vi lyckades också med bedriften att försöka "gena" på vägen upp, vilket slutade med en återvändsgränd vilket gjorde att vi fick ta av oss skidor och hika upp en bit i brant djupsnö. Förlorade väl 40 minuter på detta samt en väldig massa ork. Men men. Har man lärt sig den läxan i alla fall. Upp kom vi till slut,  om än något senare en förra gången. Bra dag om man kan uppskatta helheten. Och det kan jag. Över och ut.

Utsikt från South Bowl, tisdag eftermiddag.


Jonathan redo för dagens sis.... redo för ett åk ned till dalen.


Jonathan på väg utför dagens första dropp. Tyvärr fotat med den sämre av mina två mobilkameror.  Gillar dock formen på granarna.

Sittapåtrappanhäng i vårsol.

Grillmäster.

Emil äter ananas. Inga konstigheter.

Robert redo för långpromenad.

Caroline lika så.

Snabbast för dagen.







En satans massa laviner hade lämnat spår efter sig. Man förstår varför man väntar ett par dagar med att åka hit.

Misslyckat foto. Eller en annan planet. Jag föredrar det senare.

Långt bort kan man skymta vägen där vi startade.

Sista biten upp. Hade en dålig period och hamnade på efterkälken  (i linkan?).  Bra bild, synd att Petter är mitt i en svängmanöver dock.



Målet uppnått. 




Belöningen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar